Whatever happens. I am glad to finally have been set free.
We all shine on.
-
We all shine on.
-
Sexuell frigörelse /Elin.
-
Enough. Enough now.
-
Real love lasts a lifetime. In Paris, by me.
-
But it ain’t that truth we chase, no, it’s the promise of a better place.
(Source: Spotify)
-
1 year.
Ett år sedan idag. Ett år som förändrat oss för alltid och som aldrig låter oss vända tillbaka. Ett år som försökt läka öppna sår i konstant motström.
År två är nu, och har redan lyckats bättre.
-
Just something I started. Stay tuned for the finished drawing…
-
Hängde hos Tove igår. Vi bestämde oss för att ta ett litet glas vin. Ett litet glas, som blev till fyra dyra flaskor. Åh, den tjejen. Så glad att vi hittat tillbaka till varandra efter över ett decennium åtskilda. I morse vaknade jag av att hennes katt tvättade mig över ansiktet med sin sträva lilla tunga. Aldrig har en måndagskväll smakat bättre. Bjuder på början på en liten bild jag skissar på.
-
Kål är mitt lilla barn. Så förbaskat behändigt. Men jag vill gärna tillbaka till akryl också. Måla fina talvor. Inte sådana där märkliga småbarnsskildringar i ett kaos av färg som jag gjort tidigare. Men det är ett projekt. Kräver plats och dygn av ledig tid som tillåter mig stiga in i det där maniska “kan-inte-sluta-måla-tills-den-är färdig-men-taveljäveln-blir-ju-aldrig-tillräckligt-bra”-tillståndet. Nåja. Snart.
-
Friendship, by talented Lasse Bjerre Jørgensen.
-
Not loving me doesn’t make you an idiot. Idiot.
— Ambivalence is a bitch / E. -
Old men rule
By moi on a Monday evening /E.
-
Ett möte
“Herr, snälla ni?” Medan hon avväntade den gamles reaktion såg hon in i hans disgrå ögon och undrade vad livet hade gjort med honom för att bitterheten inte bara skulle befläcka hans härdade yttre, men också genomsyra hela den mörka sfär som omgav honom likt ett ilsket askmoln. Sanningen skulle hon snart lära. Den att farbror Vincent var en trasig själ redan när hans äggformade huvud smektes av dagsljuset för allra första gången. Inte mycket hade begåvats honom, det hade livets obarmhärtiga läxor bevisat.
Hans far, herr Mahón, en man vars hjärta blödde av krossade drömmar, hade gjort klart att samma dag som Vincént dödade sin mor i barnsäng dömdes sonen till ett liv av bestraffning. Herr Mahón var den sortens man som hade fått allt gott i livet serverat på silverfat av kvinnorna omkring sig. När hans mor och fru båda dog på samma dag, föll han. Lamslagen och oförmögen att resa sig lämnades han ensam åt sitt öde, med en obruklig yngling i en famn som aldrig skulle lära att älska igen. Ärren som kom att svärta ner återstoden av herr Mahóns liv överförde han sin son som bar dem genom ett liv tyngt av krig.
Två världskrig och en mellankrigstid av misär skulle slita en hel värld i stycken. Under ett halvt sekel snurrade den runt sin egen axel under stanken av död och förtryck. Men för Vincent utspelades det värsta av krig i sina enga blodådror. Ett krig som livnärdes genom varje hopplöst pulserande hjärtslag. “Unga dam. Du vet inte vem du talar med. Allt jag har att erbjuda är förbannelse.” Den gamles röst var skrovlig och brast ibland. Ungefär som hur en obrukt bil harklar sig innan den kan starta. Flickan smuttade på hans ord för att försäkra sig om att de inte bar på gift. “Och er förbannelse är mitt sista hopp”.
Just something.
-
Birds can talk.
Just felt like playing around tonight. Resting my thougts on these little fellows.
-
We’re all mad here.
Watercolour paper/marker pen. By moi.
